Halvtid
Har givetvis också släppt det lilla röda yrvädret,han fattar fortfarande inte vad vi håller på med, även om han tenderar att ta ut svängarna lite mer när vi söker fågel. Han har markerat älg flera gånger men vågar inte ge sig i kast med så stora varelser än,lika bra han ger fan i det kanske, men samtidigt vill man bara att han ska jaga någonting överhuvudtaget. Tålmodighet är en av mina svagare sidor har jag märkt...
Raikus syster går det något bättre för, hon har iallafall skällt sin andra tjädertupp till skott här i dagarna, alltid något att glädjas över!
Jag konstaterar att det ser ut att bli kärvigt att leverera den där tjädern som farsan beställde till nyårsmiddag tidigare i höstas..."Man kan ju alltid torrskjuta en", som en klasskamrat uttryckte sig, men det är väl inget som tilltalar mig, det vore ju som att en stövarjägare sköt hararna i uppsprång,eller en älghundsägare skjuter älgar i äppelhögen,eller ...ja ni fattar..
Avsaknaden av snö är egentligen inget som rör mig i ryggen. Snö är ju nästan alltid bara till djävulskap för det vilda, undantaget är väl då skogsharen som når nya beteshöjder och smälter in i landskapet. Men lite skarsnö skulle ioförsig göra gott åt rävlocket,men det kan vänta ett tag till. Sen underlättar snön förstås att lokalisera de där djuren som ingen jävel egentligen vill ha i sin närhet.Våra värnlösa och söta vargar blir mycket märkligt nog inte färre,trots den hårt inavlade stammen och den oerhört grymma och hänsynslösa organiserade illegala jakten. Jag skulle kunna skriva löpsedlar åt aftonbladet fanimej...
Nej detta får räcka för den här gången. Gott nytt år!
Injagning pågår...
Jag har inte slutat jaga,även om det kanske verkar så på den här bloggen. Tycker bara inte att det finns så särdeles mycket att rapportera om.Resultatmässigt sett,är det här kanske den absolut sämsta säsongen i mitt hittills relativt korta jägarliv. Injagning pågår,vilket delvis kan tillskrivas det uteblivna resultatet. Sen har man ju fortfarande skolarbete upp till öronen...Den här veckan har vi dock inga schemalagda studier,så nu ökar frekvensen på antalet hundsläpp.
Släppte den blivande tjäderskräcken senast idag,men ingen fågelkontakt. Man får gå djävulskt sakta och stå still mycket för att det ska påminna om någon form av söktur. Som längst går han ca 80m ifrån mig. Det är väl såhär det ska vara ett tag antar jag, frågan är bara hur länge...
Det enda fyndet jag gjorde var vad jag tror var ett vargspår i leran i en skoterled...Om det var 5 minuter eller en vecka gammalt gör jag inga expertutlåtanden om, otrevligt är det i vilket fall. Det finns nog inget som kan döda jaktlusten så effektivt som vetskapen om vargens närvaro. Nu kanske det inte är så stor risk för min egen del i dagsläget,eftersom jag nästan hela tiden har uppsikt över jycken, men så kommer det inte alltid att vara. Och i värsta fall kan det räcka med att han är 50m bort...
Förutom jakt,den här veckan, så ska jag enligt skoluppgift göra en arbetsplatsundersökning. Jag valde att göra den på Skogsstyrelsen. Inte för att jag tror att jag vill jobba där i framtiden,men de spelar ju en ganska central roll i svenskt skogsbruk så det kanske kan vara nyttigt att få lite mer insyn i hur de arbetar på det där stället.
Skulle det mot alla odds rönas någon typ av framgång i jaktsammanhang så kommer det att präntas ner här.
God fortsättning på hösten!
Jaktren
Ja nu var det ju ett tag sen sist. Bloggen har varit lika händelsefull som det dessvärre varit på jaktfronten nu det senaste...Skolan har fått gå i främsta rummet och jag vill påstå att jag aldrig har varit med om maken till tempo. Det fullkomligt haglar tentor och inlämningsuppgifter över mig och man vet knappt i vilken ände man ska börja...Imorgon ska vi tenta av GIT/GIS-kursen. Kan gå bra,kan gå bet...
Älgjakten är väl i princip det enda som jag (idiotiskt nog tog ledigt från skolan för) mäktat med i jaktväg. Det resulterade i att jag sköt 0 älgar och fick restuppgifter i skolan. Jag såg iallafall två älgar under veckan. ett kokräk som stack ut näsan i en myrkant 250m bort och även en älgtjur som var påväg i pass när den tvärkastar strax innan jag har rent skottfält.Vinden låg rätt,jag var tyst och stilla men det var inte jag som var orsaken den här gången..Jag känner mig hyfsat säker på att doften av gubburin inte har en tilldragande effekt på älgar, och det var precis i en sådan doftrik miljö som älgtjuren körde ner mulen i och detta föranledde kastet. Kanske bör tillägga att det inte var mitt eget urin,utan en annan revirpinkare i jaktlaget som inte tänkte sig för...
Ingen idé att göra sig bitter över sådana fadäser även om det är försmädligt då det händer.
Det sköts 31älgar under veckan, varav en rätt fin tjur.
Nu ska jag häva mig i studerandet igen, det ställs tydligen krav på att man ska prestera här,inte bara flumma runt i skogen som man tidigare alltid har gjort...
Glad amatör i tjäderskogen
Det har blivit två riktiga tjädermöten hittills, båda gånger stora tuppar. Ena satt i topp och flög alldeles för långt för att Raiku åter skulle lyckas lokalisera tuppen, dock 50m förföljande,efter lite stöttning från husse... Andra tuppen,gjorde jag kanske bort mig på. Efter att ha knatat en bit i väglös terräng kommer vi ut på en basväg, Raiku sätter iväg i full fart efter basvägen och 130m ifrån mig ser jag på gps;en att han börjar rota med nånting på ett ställe. Jag smyger efter, man vill ju va nära till hands om en tupp väl sätter sig,nu mitt i lövfällningen å allt. När jag är 50m ifrån skymtar jag den röda som springer runt,runt med näsan i backen..Plötsligt börjar han morra,det låter nästan som ett hundslagsmål ska ta sin början, och eftersom jag ständigt går och inbillar mig att det är en varg bakom varje buske så tar jag ett par snabba steg framåt och gör mig skjutklar.Då flyger tjädertuppen upp och kommer som ett reaplan, 15m framför näsan på mig där jag stod i basvägen...Inte heller den ville sitta i närheten av en sån amatör till tjäderjägare som jag ännu är...
Bättre har det gått för Raikus syster som har fått skälla en ung tjädertupp till skott. Det ska nog bara till lite tur och mindre klantighet från min sida så ska nog Raiku och jag lyckas också.
Tjing tjong.
"Det finns omtentor men fan inga omjakter"
Jag har tagit två livsviktiga beslut de senaste dagarna. Det första var att raka av mig världshistoriens näst fulaste skägg(Förstaplatsen i den kategorin innehar för tillfället idoljuryns Alexander Bard), nu när jag åter ska besöka civilisationen så vill man ju bli socialt accepterad även av vanligt folk.
Det andra,å det viktigaste beslutet, var att jag tänker jaga hela våran älgjaktsvecka trots att jag egentligen ska skriva en tenta i matematik och genomföra en Stockholmsresa för att studera stadsnära skogsbruk. Anledningen till allt detta är att jag på en annan mycket läsvärd blogg, som jag har länkat till här bredvid, läste något så fint som, jag citerar: "Det finns omtentor, men det finns fan inga omjakter". När man ser det ur den synvinkeln så verkar allting så mycket lättare. Så får det bli!
Klart slut.
Rådjursjakt blev rävjakt
Givetvis finns det vargar i faggorna även här vilket gör att de hundägare som har vargfria alternativ inom ett rimligt avstånd styr sin kosa därhän på helgerna.
13 grader varmt på morgonen när vi samlades. Efter en kort genomgång och planering av första såten bar det iväg. Jag hamnade på ett slyhygge med studsaren, i kanten på slyhygget stod min passgranne. Den drivande hunden för dagen var av rasen strävhårig tax. Det tog kanske 1,5timme innan upptaget kom. Det hann gå ca 5minuter när jag ser min passgranne höja studsaren och det ljuder en knall. Strax efter rapporterar han ut i etern att en räv ligger. 10sekunder senare ser & hör jag samma skytt skjuta två snabba skott. En något mer stressad passgranne rapporterar att räven inte behagade ligga kvar på platsen och han sköt förmodligen helbom med de efterföljande två. Det visade sig att räven hade gått i gryt bara 50m från skottplatsen. Hunden visade grytöppningen och det var en hel del blod både på skottplatsen och i grytingången. Vi hämtade spade för att gräva fram vad vi trodde var en död räv. Så mycket blod efter en studsarsmäll, den borde ligga död men man vet ju aldrig. Taxen hade aldrig tidigare använts som grythund men fick lov att göra ett försök om vi skulle ha en chans att göra ett nedslag för att komma åt räven. Lite feg i början,men efter kraftigt påhejande och stöttning av husse så dröjde det inte förrän vi tydligt hörde hur taxen gick i närkamp med räven, räven var alltså inte död. Närmare metern ner i backen kom vi in i grytet,drog upp taxen, lös med ficklampa på räven som var inträngd och ett snabbt avlivande kunde ske.
Räven hade fått ett bakben avskjutet i första skottet, riktigt skönt att kunna ge den här sagan ett lyckligt slut.
Värmen och grytarbetet gjorde att våran enda drivande hund fick ledigt resten av dagen. Nya tag imorgon!
Lite om livet i presens
Raiku är nu ca 5,5månader och eftersom jag har läst in mig på matematikens avrundning till heltal innebär det att han ju i princip är 6 månader. Jag har släppt honom några gånger men det har väl egentligen mest handlat om skogsvana. Vi, kanske främst jag, har stött iväg älgar och även gråfågel. Raiku har markerat att han både hör och känner dofter bra,men det är alltför kusligt att gå från husse mer än 50m i den stora otäcka skogen. Jag har inte väntat mig annat heller med tanke hans ringa ålder.
Annars är det ett sjuhelvetes tempo i skolhelvetet. Det är väl matematiken som hittills har varit min akilleshäl men jag verkar inte vara ensam om att ha förträngt varenda räkneregel som Pythagoras med flera "hittade på". Jag tillbringar numera större delen av mina vakna timmar med en mattebok i trynet och försöker finurla ut vad x och y å alla andra bokstäver i alfabetet som kan tänkas förekomma egentligen betyder. Det går bättre för var dag som går även om jag ännu är en glad amatör i matematikens värld.
Vecka 41 är det älgjaktspremiär i södra Sverige. Den veckan är därför inte schemalagd för mig vilket betyder att jag inte behöver infinna mig på skolan. Det hade passat mig bättre om vi också hade jagat älg den veckan, men p.g.a ett gammalt beslut från en jaktstämma för många år sedan så jagar vi veckan efter. Jag förstår att det finns de som det passar bättre, jag hade också mycket hellre jagat 2veckor istället för 1. Nu är det som det är och jag får väl kanske några jaktdagar ändå,men knappast full vecka...
Den s.k "nollningen" av oss ettor här på Skogsmästarskolan pågår än. Enligt de som går år 2 har vi ett hutlöst straff att vänta om vi rakar oss i ansiktet innan den 17;e November. Min skäggväxt är lite som comviqs telenät=ingen vidare täckning. Så om jag inte såg ut som en byfåne innan gör jag sannerligen det nu. Nåja, bara 8,5 vecka kvar....
Första veckan
Första veckan är avklarad på Skogsmästarskolan, Skinnskatteberg. Jag är lite såsig i kolan såhär fredagkväll. Det har varit roligt,omvälvande och ett helt annat tempo än vad man varit van vid i sin tidigare skolkarriär. Jag har egentligen inte tid att skriva här men hjärnan måste få andrum från matematiska problem,vedegenskaper,träkännedom,laborationer och det fantastiska räkneprogrammet Microsoft Excel.
Större delen av klassen verkar vara ett glatt gäng jägare så det finns säkert kamrater att göra roliga saker med den dagen man anser sig ha tid till det...
Nu har jag varje fall inte tid vad det verkar, lär återgå till "tallar och tal".
Det om detta!
Ännu en premiär...
Det hade varit jäkligt roligt att komma igång med injagning nu,men han är nog något för ung än. I "kompendiet för skällande fågelhundar"(som utgetts av Specialklubben för skällande fågelhundar) står det att man bör vänta till 6månaders ålder. Det är min bibel för tillfället. Dessutom vill jag ha en riktig pejl på honom. Den gamla contact-pejlen som vi har använt till taxen känns inte som något jag vill använda mig av något mer. Dålig räckvidd och ger ofta bakslag. Nej den nya Garmin Astro 320 ser bra mycket roligare ut. Bättre räckvidd än den gamla 220 och bättre infästning vid antennen har utlovats. En sån får det nog bli när löningen anländer.
Nu har jag skeppat iväg det mesta av mina ägodelar till mitt nya boende i Skinnskatteberg. Det hände mig en ganska lustig sak i samband med flytten. Vimsig som man kan vara ibland (tror det är släktarvet främst från morssidan) så gick jag in i fel lägenhet i helt fel hus. När jag rycker upp dörren så möts jag av ett par gigantiska älghorn i hallen. -Den där har fan inte jag skjutit,var min första tanke. Sen slår det mig att jag givetvis har klampat in i fel hus. I samma veva kliver det fram en äldre herre och jag får ursäkta mig och min vimsighet,förklarar att jag är ny på orten. Gubben får syn på Raiku och sen hade vi helt plötsligt mycket att prata om. Han var från Lappland men hade bott i Skinnsberg i 20år. En vilt främmande människa av det trevligare slaget.
Jag har nog reviderat mina tankar om regeringens senaste beslut i vargfrågan. Som jag nu har förstått så blir inte skillnaden så stor mot tidigare, man kallar helt enkelt bara licensjakten för skyddsjakt. Och från mitt perspektiv sett så har det egentligen aldrig varit tal om något annat än skyddsjakt tidigare heller. Jag vet inte längre vad man ska tro och tycka i det här. Allt krånglas till av genetiken. Sen att man tar bort taket är ju bara symboliskt, eller finns det någon som inbillar sig att man var nere på 210 individer efter 2011års jakt?
En sak är säker, att hysa vargar kommer alltid kosta mer än det smakar.
Återkommer när det finns något att skriva om. Eller som tidigare och nu, raljerar jag vitt och brett om ingenting för att hålla liv i er och mig själv. Hej så länge.
16/8 och regeringssvek
16;e Augusti kanske är startskottet för många och för vissa kan det kanske närmast liknas vid en religiös högtid. Själv så tycker jag att säsongen har startat på allvar först när man får höra hundskall i skogen. Men vän av tradition så var jag ute och gjorde ett halvdant försök. Jag hade redan innan bestämt mig för att jag inte skulle skjuta första bästa bock utan försöka vara selektiv som det så fint heter. Stor eller mycket liten bock, alternativt om man klarar av att bedöma att någon bock som är på retur skulle ligga pyrt till om jag fick chansen. Främst hoppades jag som vanligt på räv. Inget av ovan nämnda uppenbarade sig och jag har därför inte heller slösat någon ammunition. Däremot fick jag se två älgtjurar och en tjäder. En av tjurarna hade ganska så rejäl hornkrona får man nog säga. Jag hade honom på 40m håll och försökte räkna taggar. Inte helt lätt trots handkikare och det korta avståndet. Han stod nästan aldrig still. Jag räknade till 15 eller 16 taggar flera gånger i rad.
Bättre gick det för lillebror Arvid som lyckades locka in ett hondjur med medföljande bock. Våran amatörmässiga bedömning är att bocken var på retur. En sextaggare med sluttande hornkransar och dålig pärlning och ganska slitna tänder. En bock som kan vika hädan utan att man ska ha dåligt samvete.
Nu har regeringen ordnat till det ordentligt för sig, vad anbelangar vargförvaltning. Inte för att det var någon jakt att tala på innan men nu är vi inte ens på rätt väg. Men det är väl som med allt annat,det ska gå åt helvete innan folk(läs politiker) förstår att vidta åtgärder...Ynkligt att inte våga stå upp mot EU-kommissionen. "Vi" gav upp utan kamp, rädda för att hamna i den beryktade EU-domstolen. "Generös skyddsjakt" utlovades men vadfan innebär det? Allt mindre än skyddsjakt på 150 vargar till vinterns jakt är ett svek.
Till helgen ska det röjas pass, trevligt tycker jag. Hoppas bara man kan ta ledigt för att jaga älgjaktsveckan i höst...
Livar upp med några bilder som brukligt.
Över & ut!
Returbock...?
Raiku studerar grävlingjakt
Semester...?
Idag snickrade jag ihop en skjutstege som jag ska skjuta diverse djur med vassa hörntänder ifrån hade jag tänkt. Får se om man får för sig att skjuta någon bock här senare frampå med...Känns inte så noga med det om jag ska vara ärlig...Men som sagt,får se vad det lider...
Annars rullar det på med övningsskyttet med. Den gamla .22an har fått bekänna färg nu det sista. Köpte nya kulor till den. Winchester X High velocity nånting hette dom. 1435fps skulle dom visst göra i utgång vilket motsvarar ungefär 437m/s. Billig och snabb ammo till .22Lr brukar ju som bekant innebära dålig precision. Detta var tyvärr inget undantag. Man kan skjuta träffbilder om fem skott där man får kanske tre samlade men sen sticker kanske två iväg upp till en decimeter...Men man måste ju givetvis testa,nyfiken som man är.
Eftersom bilder säger mer än tusen ord så känner jag mig inte nödgad att skriva så mycket mer.
Ett gediget bygge i all sin prakt
Nöjd byggherre
Raiku börjar likna en Finnspets
Föryngring har skett vid Hangshöjden
Självmarkerande snurra för den som inte tycker det är så kul att klistra.
Ha det alldeles överjävligt tills nästa gång!
/Erik
Jaktårets inledning
Jaha,då var det dags igen. Ja, jag frestade allt iväg en "le jävel" efter en stackars rävvalp. Tyvärr hade det föga effekt och min 6;e rävbom i karriären är ett faktum. Jag har ett gäng bra bortförklaringar på lager om någon blir gladare av att höra sådant.... Ja,men detta är ju också ett sätt att inleda jaktåret...
Raiku växer som han ska även om han de senaste dagarna lagt sig till med matvägran. Antagligen ett beteende som uppkommit när han haft fri tillgång till mat. Så nu får det va slut på sötebrödsdagarna,man ska äta när mat bjuds,annars får man gå utan.
Han har äntligen blivit i det närmaste rumsren också,inte en dag för tidigt.
Idag fick jag lön, det kändes ovant men bra. Det blev inte så många arbetsdagar i Juni men det ska väl gå att överleva fram tills nästa lön utan att ta lån iallafall.
Nu är det snart dags för skolstart igen,vore ju kanon om man hade ordnat ett boende tills dess. Skogsmästarskolan, hör på namnet bara!Det är ju ingen blygsam titel man ska bära med sig sen...Blir ju fantastiskt intressant att se hur dom ska få till en mästare av mig på tre år, men jag kan tänka mig att det finns hopplösare fall än mig att ta itu med.
Så säger vi så länge!
Antagen
Nu har jag fått antagningsbesked från de skolor jag sökt och det lutar i nuläget mot att jag flyttar till Skinnskatteberg för tre års studerande på Skogsmästarskolan. Känns bra att ha lite framtid utstakat för en gångs skull. Efter studenten har jag ju flackat omkring på diverse jobb av alla de olika slag. En nyttig och lärorik tid på många vis men nu känns det förbannat skönt att ha gjort ett slutgiltigt val av utbildning.Hade jag inte jobbat efter studenten hade jag inte känt mig lika säker på vad jag hade velat bli.
Ikväll styr jag mot södern,närmare bestämt Trollhättan. Jag ska hjälpa en kompis att skjuta rävvalpar på nyslagna vallar.En hjälp jag gärna bistår med....För de som kanske inte är helt upplysta vad gäller jakttider på räv så får man alltså(sedan förra året) skjuta årsräv hela jaktåret,av hänsyn till viltvården. Ett sunt beslut tycker jag.
På återhörande.
Klubbmästerskap
Idag sköt jag klubbmästerskap på Billeruds jaktskytteklubb. Jag ställde upp i Nordisk trap och Löpande älgen på 80metersbanan. Jag har ju inte tränat ihjäl mig såhär på försäsongen men med lite tur(?) fick jag iallafall ett silver med mig hem från trapbanan. Det fanns även fler grenar att ställa upp i om man ville men jag kände att jag satsade mina pengar på startavgiften i de grenar jag trodde mig ha en chans att tampas om medaljer,ära och berömmelse i. Löpande älgen gick bra om man bortser från en helbom som gjorde att jag inte hade med toppstriden att göra. Man är inte mer än människa,det brukar de flesta erfara när de sysslar med den här typen av sporter. Hursomhelst är det gött att man har fått skjuta av sig lite igen. Ska försöka skjuta minst en gång i veckan nu under sommaren.
Raiku mår prima skinka tror jag. Tycker att han är oväntat lugn, inte alls farligt skällig.Peppar, peppar ta i trä. Glad i andra hundar och även i människor. Han har visat sig inte vara helt obildbar heller, sitter fint på kommando och äter inte förrän han får min tillåtelse. Men bara han jagar så skiter jag nästan i vilket ;)
Har gjort några turer med flugspöet men inte gjort några större fångster, några små abborrar som fick gå tillbaka.
Hittade förresten ett lite roligt foto och minne från Älgjakten -97 i Norra Gräsmarks VVO. Fotot är taget i Kavelbrobacken för de som är kända på marken. Lite roligt att se hur skogen ändrar sig...
Ursäkta bildkvalitén men det ska alltså föreställa mig själv och en älgkalv som farsgubben tagit av daga.
Hunduppfostran och storöringen
Raiku växer och mår bedömningsvis bra under rådande förhållanden. Många frågor dyker upp i samband med hunduppfostran. Man tyckte nog att man hade planen klar, man har ju läst en del om dressyr och uppfostran men det känns inte som att det alltid är adaptivt på alla individer eller att de kanske ska ha uppnått en viss ålder innan man kan få dom att förstå vad jag vill. Tack vare min gymnasieutbildning fick jag ju möjlighet att lyssna på flera föredrag och profilerade personer i ämnet. Det lustiga var att de inte alltid var överens. Jag minns t.ex en gubbe som sa att "allt du gör i ditt hem,när din hund är med, måste du göra i egenskap av flockledare". Man skulle exempelvis aldrig ge hunden mat innan man själv hade ätit m.m ...Detta är jag personligen mycket skeptisk till men var och en får väl göra på sitt vis, men nog tror jag att bara hunden förstår vem det är som fixar maten och även ger tillåtelse att äta genom att säga "varsågod" så rätar det nog ut eventuella frågetecken om vem som är flockledare.
Nej,det viktigaste för mig just nu är att vi bygger upp en bra kontakt. Linförigheten kommer med tiden, likaså rumsrenheten. Jag försöker i det längsta att undvika att "fya" honom just nu, jag vill inte bli uppfattad som en "gringubbe".
Annars trivs jag väldigt bra som hundägare, några personer har väl i frågasatt hur jag ska få ett studentliv att gå ihop med nämnda orsak men jag kan inte se att det skulle kunna passa bättre på något vis. För det första har jag varit ledig nu de första veckorna och för det andra är jag inte ensam om att ha ett hundintresse på de skolor jag har sökt. På Gammelkroppa berättade de, när jag va där och skrev intagningsprovet, att de på den senaste skogsteknikerkursen hade fler hundar än elever.
I övrigt har jag nu invigt mitt flugfiskespö. Längden på öringen var nog gränsfall för vad som borde tas upp men jag var i lyckorus samtidigt som jag bröt nacken av det som dagen efter blev min frukost.
Ha det gött!
